familjen Vedin

• Bygga en säker grund
• Konsten att kommunicera
• Konfliktlösning
• Förlåtelsens kraft
• Föräldrar och svärföräldrar
• Bra sex
• Kärlek i praktisk handling

Bröllopsfotot grinade mot dem från bordet,

Dessa två vars liv inte längre rörde vid varandra.

De älskade med en sådan hög mur emellan sig

att varken murbräckor av ord

eller beröringens artilleri kunde riva ned den

Någonstans mellan det äldsta barnets första tand

Och yngsta dotterns studentexamen

Förlorade de varandra

Genom åren redde de ut

Det trassliga nystanet som kallas självet

Och medan de tuggade på sina egna hårda knutar

Dolde de sitt sökande för varandra

Ibland grät hon om natten och tiggde

Det viskade mörkret att tala om för henne vem hon var

Medan han låg bredvid henne och snarkade som en

Björn i ide ovetande om hennes vinter

En gång efter att de älskat med varandra

Ville han berätta för henne

Hur rädd han var för att dö

Men av rädsla för att blotta sin nakna själ

Talade han istället

Om hennes vackra bröst

Hon gick en kurs i modern konst

För att försöka hitta sig själv

I färgerna på duken

Och genom att tillsammans med andra kvinnor klaga

På okänsliga män

Han klev ner i en grav kallad kontoret

Svepte sig själv i siffror

Begravde sig i kunder.

Sakta reste sig en cementerad mur mellan dem

Med hjälp av den dödliga likgiltigheten

När de en dag försökte nå varandra

Fann de en ogenomtränglig mur

Och ryggade tillbaka när de kände stenarnas kyla

Och drog sig undan främlingen på andra sidan

För kärleken dör inte under bitter strid

Inte heller när kärlekstörstande kroppar förlorar sin hetta

Kärleken flämtar och slocknar alldeles utmattad

Vid foten av en mur den inte kan överbrygga"

För några dagar sedan kom den här länken upp på mångas fb-väggar

http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/2012/02/19/nar-du-skaller-pa-mig-mamma-ar-det-svart-for-mig-att-alska-mig-sjalv/

Jag läste den...och grät floder

jag hade kvällen innan fått ett psykbryt på min dotter

blivit sådär arg så man tror man ska spricka

alla som är föräldrar vet hur påfrestande det kan vara emellanåt

ingen kan väl säga att man aldrig blir arg, för arg

många av oss föräldrar vet att det inte hjälper att bli sådär arg

det är inte den insiktsfulla föräldern som blir sådär galet arg

den som är utvilad, som är fylld med energi och lust

som har fyllt på med egen tid i form av egna intressen

den som tagit sig träningstid och är i total balans

nej det är den utmattade trötta föräldern

som springer i ekorrhjulet

Som försöker hinna...

eller den som inte orkar ta initiativ

som känner sig otillfreds och låg

barn är väldigt intensiva och har stora behov

och det är vi som föräldrar främst

som ska hjälpa och vägleda dem slösa med vår kärlek

Så att de en dag kan göra samma sak för sina barn...

eftersom jag vet hur sårbara barn är

hur mycket de egentligen vill samarbeta

hur viktigt det är att de får en stark självkänsla

så gör det såååå ont i mig när jag tappar greppet

och blir som ett barn själv, skriker å skäller

vad jag menar är att det inte hjälper att försöka vara perfekt

det är i princip omöjligt att vara perfekt

ingen är perfekt

men om jag tar hand om mig själv

fyller på med måbragrejer för just mej

så blir jag en mer välbalanserad mamma

som inte behöver skrika å skälla å bli sådär galet arg

Men när jag väl skrikit å skällt vad gör jag då?

erkänner mitt brott och säger förlåt

Det var inte ditt fel att jag blev sådär arg...

önskar jag hade lika lätt att förlåta som barnen har

att förlåta andra men främst mig själv

det är nog det svåraste